Startsidan   Om mig    Kolfaxi   Kontakt   

Har inte alltid älskat islandhästen

Datum: 2011-02-27 Tid: 14:00:09 Om mitt hästliv / 5 Kommentarer

Tro det eller ej, men jag har inte alltid varit en islandshäst-fantast. Som vissa av er läsare vet så började jag rida på små söta ponnyer, som så många andra barn börjar med. Men väldigt strax därpå så började jag på en ridskola, och givetvis så fanns det ingen Islandshäst där inte. Det fanns ett och annat russ, ett större antal svenska ridponnyer och de lite större som jag tyckte på den tiden var gigantiska! Det blev ett flertal år på ett x antal olika ridskolor, men det kommer till en annan läsning i framtiden.

Dodi var inte min första medryttarhäst, men han var en av de första som faktiskt inte var en Islandshäst. Jag träffade Dodi för första gången en vårdag år 2005/2006 när min yngre syster Stefanie skulle provrida en liten welshponny som behövde en medryttare några dagar i veckan. Väl där så blev jag helt plötsligt uppslängd på en fin, och vad jag tyckte var stor korsningshäst! Om jag inte minns fel så var jag inte ens över ponnymåttet, men det är en stor skillnad när man kommer från ridskolans ponnygrupp och från islandshästens storlek. Provridningen bestod av en mindre uteritt på en stig precis utanför gården. Både jag och min syster blev förälskade! Det var så det började.

Dodis ägare var en käck kvinna med intresset för westernridning i sin cowboyhatt! För mig så fanns det en gammal argentinsk sadel att rida i om jag inte själv ville använda western-utrustningen. För er som inte vet så kan jag berätta att argentinska äldre sadlar är det mest ombekvämaste som finns! I princip så är det en väldigt platt och rak sadel utan något vulster med ett mycket litet bakvalv. Det slutade med att jag fick låna stallägarens sadel när jag tränade för henne. Jag kommer mycket väl ihåg mina träningar med henne. Det var då jag kände förloppet av rätt och fel.


Tiden med Dodi var en stor tid av läran av ansvarstagande. Jag klarade av testet men min yngre syster fick efter ett par månaders tid sluta att rida på den söta welshen, vid namn Cherokee (om jag inte minns helt fel). Jag är en väldigt anpassningsbar person, och det var det som gjorde att jag var det perfekta exemplaret som medryttare. Även där så började jag sköta om två shetlandsponnyer. Glädjen varade i lite mer än ett halvår innan Dodi flyttade till ett nytt stall. Jag såg honom för ett år sedan, när jag följde med Isabella Sandström för att komma och hälsa på Heeri. Jag såg namnskylten och kände igen honom. Jag tror faktiskt att han kände igen mig också. Det kändes som det. Men jag kom tillbaka till stallet ett flertal gånger efter Dodi flyttade, och där fick jag gång på gång nya medryttarhästar i under ett års tid. Tills jag återigen gick vidare.

Detta var en presentation av Dodi, som ursprungligen är ett inlägg vid namn Jag minns som ni gärna får tar er er tid för att läsa. Jag kommer att presentera resterande hästar nu en period framöver. Årtalet ovan är osäkert, men jag håller på att få fram rätt.

Jag är återigen en bubblare

Datum: 2011-02-27 Tid: 01:44:12 Allmänt / 6 Kommentarer



Jag fick nyss syn på att jag ligger på andra placering som bubblare! Tredje gången jag är en bubblare (vad jag vet iallafall). Fortfarande har jag inte förstått vad det är egentligen, men jag tolkar fortfarande det som något bra & positivt. Kan också tillägga att detta är mitt 50:e inlägg. Känns lite hötidligt när man tänker efter. Tanken när jag startade bloggen var att "checka av" om det var något för mig. Ja, det är det. Jag tycker det är jätteroligt, framförallt när man får respons från sina läsare.

Vi hästmänniskor gillar

Datum: 2011-02-26 Tid: 23:50:52 Om mitt hästliv / 6 Kommentarer

Vi hästmänniskor gillar allt som har med hästen att göra. Men det finns några delar av hästen som är charmigare än andra. Ögon, öron, mulen och söta rumpor är något som jag älskar! Jag tackar mina hästvänner som så snällt ställde upp när jag ville plåta dom. Alltid lika snälla. Låt mig presentera Blida med mulen! Erikur, även känd som Kurre som ställde upp med både ögon & öron bild! Och världens finaste rumpa, som tillhör vackraste Kria. Om du någon gång behöver en motivering till varför du efter alla dessa år fortfarande brinner för hästar så kan väl dessa snygga delarna på hästkroppen inget annat än påminna en, eller hur?!


Så ser hästeriet ut just nu

Datum: 2011-02-26 Tid: 23:08:03 Om mitt hästliv / 1 Kommentarer

Som vissa av er kanske vet så är det så att min medryttarhäst Blida har blivit såld, på grund av att hennes ägare Emilie Hansson inte hade den tiden som hon behövde. Även Eirikur och den lille vite shetlandsponnyn White Angel har flyttat från gården, till fodervärd respektive nytt hem. När jag för första gången besökte den gården för åtta år sedan så var det ett stort gäng med Islandshästar! Nu står gården tom. Så för tillfället så rider jag en gång i veckan på Hesthaga Gård & ridskola, i min andra termin. Jag tycker att det är jättetrevlig att rida där en gång i veckan, men jag vill rida mer. Nu så får jag helt enkelt söka efter en ny medryttarhäst. Jag kommer ju förstås att söka specifikt efter en Islandshäst, eftersom det är min stora passion! Dags att rycka upp sig lite. Förändringar kan också vara positiva.
 

Därför gillar min syster ej hästar

Datum: 2011-02-26 Tid: 10:00:00 Om mitt hästliv / 7 Kommentarer

Även som turister i ett nytt land så var det inte så att glädjen för hästarna försvann. Det var snarare tvärtom. Så fort jag såg en häst så ville jag gå fram för hälsa och klappa. Året var 2004 och jag och familjen var på semester i Italien. Det var första gången vi barn fick följa med dit. Jag och min mellansyster Stefanie har alltid tyckt om hästar, även om det gått i större vågor på henne. Vår minsta syster Isabella har aldrig visat samma intresse för vår hobby, även om hon gärna följt med och testat ett par gånger. Jag vet varför hon inte tycker om hästar! Vi har nämligen ögonblicksbilder, som även kan användas som bevis till varför hon inte ville dela samma intresse som hennes syskon. Om ni tittar på bilderna nedan, så har ni svar.


Från vänster så ser vi: Isabella, Samanta (jag) och Stefanie. På bild nummer ett så ser man tydligt en nyfikenhet när hästen hälsar på mig och försöker se om jag har något ätbart. Bara ett par sekunder senare så ser hästen min systers blonda hår. Tittar vi vidare på bild nummer två så ser vi hur hästen biter tag i min lillasysters hår, i hopp om att det kanske är lite hö hon har på huvudet. Att döma på hennes grimas så blev hon nog både chockad och skrämd. Det var inte vad hon hade väntat sig! Nu precis så bad om tillstånd av min syster för att få lov att lägga ut bilderna. Jag vill inte vara en dum syster i onödan.

Och eftersom hon ställde upp på det så är hon självklart värd en länk, tycker ni inte? Så nu tycker jag att ni ska besöka min yngsta syster Isabella Elin Hellman för att spana in hennes blogg. Jag vill också tillägga att detta inlägget är förtidsbeställt. Eftersom jag har en tendens till att inte ha tillgång till dator på samma sätt under helgerna då jag är hos pojkvän/vänner. Men nu vet jag om att ni har läsning för dagen, och jag hoppas att ni gillar detta trevliga inlägg. Återigen ursäktar jag bildkvalitén.
 

5 år gammal på hästryggen

Datum: 2011-02-25 Tid: 20:40:00 Om mitt hästliv / 3 Kommentarer

Tidigare så jag har nämnt att jag blev förälskad i allt som hade med häst & ponny att göra i tidig ålder. Jag minns fortfarande att pappa hyrde ett par ponnyer för att vi skulle kunna sitta på hästryggen en liten sväng en gång i veckan i ledband. På den tiden så var jag mellan tre till fyra år gammal. Jag kommer ihåg hur ledsen jag blev när vi inte hade ringt och beställt i tid - och alla ponnyerna var upptagna. Det var det värsta som kunde hända på den tiden. Haha! Hemskt, eller hur? Något år senare så började vi på en mindre seriös ridskola i Åvarp, på samma ställe som vi hyrde ponnyerna. Det var där min ridning började.
 


På bilden så ser ni mig i täten när jag var ungefär fem-sex år gammal på den största shetlandsponnyn i stallet som bar namnet Frida. Jag minns så väl henne, och hur glad jag blev när jag fick rida henne. Bakom mig så ser ni min mindre syster Stefanie på en häst vars namn jag inte kommer ihåg. Tyvärr så driver hon ingen blogg för tillfället, därav ingen länkning. Våran ponnyår bestod mycket av uteritter tillsammans med vår pappa som höll oss på varsin sida med ledband. Åh, vad jag minns när man blev äldre och till sist fick rida själv på uteritterna utan någon ledare! Men så många gånger vi åkte av, haha. Tanken var att inlägget skulle vara förbeställt tills imorgon, men ivrig som jag är så kunde jag inte vänta. Ursäkta bildkvalitén, fotografiet är fotograferat och sedan infört i datorn. Tror att ni förstod förklaringen? Iallafall, CIAO for now!
 

 

Ett hemskt ridminne

Datum: 2011-02-25 Tid: 18:15:05 Om mitt hästliv / 6 Kommentarer

För inte så många år sedan så mötte jag ett arabiskt fullblod vid namn Heeri, som inte hade varit igångsatt under en väldigt lång period. Det speciella med henne var att hon fattades sitt högra öga, på grund av en olycka som skedde när hon var föl/unghäst. Men det fanns ingen speciell kemi mellan mig och stoet och det tycker jag är väldigt viktigt om det skall fungera mellan häst och ryttare. Jag vet om att det krävs tid för att bygga upp ett sådant förtroende, men den där första ridturen hade inte gjort mig intresserad. Så det mötet trodde jag att skulle bli det första och även det sista. Nedan så har ni en bild på Jochim och Heeri.
 

När jag för något år sedan följde med en vän till ett stall så mötte jag ännu en gång detta stoet, och min vän insisterade på att jag skulle provrida henne. Den gången gick det fint! Inte kan jag glömma känslan av hennes mycket speciella trav med höga väldigt benlyft och en mycket trevlig framåtanda. Känslan var otrolig. Men det var inte förrän nästa gång jag besökte det stallet som det hände. Jag har aldrig kännt någon speciell rädsla för en häst, men efter det som hände så blev jag verkligen skärrad. Allting hade gått jättebra vid ryktning och det fanns inga större anmärkningar som kunde tyda på att något var fel.


Jag kommer ihåg att min vän Isabella Sandström tyckte att ett hoppningspass skulle vara rolig omväxling för hästarna. Ridpasset började bra tills jag upptäckte att Heeri reagerade negativt och något stressat på bommarna som var placerade brevid ridspåret. Efter några lösgörande övningar så kändes hon mer stabil och vi skrittade och travade över bommar och tog slutligen ett skutt över ett hinder. Det var då det hände. Helt plötsligt så slog ivern om och snart så satt jag i full fart på stoet som nästintill var okontaktbar. Det slutade med att jag styrde in henne mot ett hörn, och hela stoet skakade.

Själv hade jag blivit panikslagen, men jag ville inte avsluta ridpasset på det sättet. Men så fort jag ville få henne till att skritta lugnt så fortsatte hon i samma vansinniga galopp i ridhuset. Det slutade med att jag satt av och helt enkelt vägrade att sitta upp igen. Min vän, Isabella ville inte heller sitta upp så även hon hade blivit chockad. Nu efteråt så kommenterade hon händelsen med att "Heeri var nog rastlös" - men jag tvivlar på det. Något hände, även om jag inte är helt säkert på vad. Detta är troligen en av dom hemskaste hästupplevelser jag varit med om, eftersom jag egentligen inte visste vad som fick hästen att reagera på det sättet. Jag har åkt av hästar så många gånger så att jag har tappat räkningen, men skenturen i ridhuset är något jag inte kommer att glömma.
 

Gårdagens ridning

Datum: 2011-02-25 Tid: 14:03:28 Dagens ridning / 7 Kommentarer

Som jag utlovat så tänkte jag göra ett inlägg om gårdagens ridning. För er som inte har full koll på mig så berättar jag nu att jag en gång i veckan rider på Hesthaga gård & Ridskola, vilket är en verksamhet med Islandshästen som sin största passion. Detta är andra terminen jag rider där, och speciella nyheter som hänt sedan sist är bland annat att vi fått en ny gruppindelning. Numera är gruppindelningen baserad på deltagarnas kunskaper och inte för vilken dag som passar bäst, vilket känns mycket bättre för mig. Ridskolan är inne på sin andra termin, och just därför var planeringen inte helt spikad. Något annat som är nytt är att varje person skall rida samma häst minst två gånger i rad, vilket också är en positiv förändring.

Jag red en häst som heter Thoka, en äldre dam på snart sexton år. En personlig favorit då hon är väldigt trevlig med glimten i ögat. Dagens teori bestod av förklaring av varför det är så viktigt med att hålla jämn kontakt med hästens mun. Jennie Filipsson, vår ridlärare satte själv upp för att visa olika konsekvenser och hur det rätta resultatet blir. Dagens övning bestod av att vidareutveckla förra veckans övning. Från samling till ett mer resultat. Detta gjorde vi genom att rida enskilt på en volt i form av siffran 8.


Bilden ovan är något redigerad av mig, men ursprungligen ritad av Hella Stening. Uppgiften var framförallt att hela tiden ha samma jämna kontakt till hästens mun samtidigt som att du får en ärlig reaktion från hästens bakre del, för att hästen skall gå fram på rätt sätt och bära upp ryttaren genom att trampa under sig med bakbenen. När man håller en jämn kontakt i tyglen så kommer hästen få en eftergift först när hästen accepterar dig som ryttare, det jämna tygeltaget och att du håller om med båda benen där också styrningen sker. Från volten skulle vi komma ut på det raka spåret innan vi gick in i nästa, och uppgiften var att få hästen att gå rakt fram utan att vingla samtidigt som hästen är rakställd.

För mig och Thoka så blev det en fight i kamp om när vi skulle lägga in på en volt. Hon har nämligen vant sig lite vid nybörjargruppen som låter hästen gå hur den känner för. Men i helhet så gick övningen bra, och jag tycker att det är väldigt nyttigt med repetition som detta. Det får en själv till att tänka till och man får en mindre "aha-upplevelse". Dock så trodde jag att mina fingrar höll på att förfrysa ungefär i mitten av ridpasset, och då föll koncentrationen ganska kraftigt. Det gjorde så ont! Jag längtar redan tills nästa ridpass!
 

Ny fräsh blogglayout!

Datum: 2011-02-25 Tid: 02:59:30 Allmänt / 1 Kommentarer

Jag har varit så trött på den gamla layouten & bloggheadern så jag höll på att bli tokig. Dessutom var jag inte speciellt påläst, utan det slutade med att jag började använda kodning i varje inlägg för att få storleken rätt och tecken på plats. Så svårt ska det ju inte vara! Nu äntlien har jag blivit lite mer påläst, så nu sitter jag här - och bara skriver! Utan att oroa mig för eventuella fel. Ni anar inte så skönt det är. Layouten är bara tillfällig tills jag ordnat något annat. Men jag är supernöjd!

Förlåt för dålig uppdatering den senaste tiden. Men jag har helt enkelt inte haft ork till att ens tänka på bloggen. Imorgon utlovar jag ett försenat inlägg av dagens ridning. Förlåt för att äldre inlägg är stökiga, men jag kommer att ordna det efter hand. Nu måste jag sova! GODNATT.
 

Nya ridbyxor? Ja, tack!

Datum: 2011-02-22 Tid: 15:44:09 Om mitt hästliv / 14 Kommentarer

Något som har funnits lite smått osynligt på min "måste-lista" är investera i ett par jodphur-ridbyxor. Jag har ridit Islandshäst i väldigt många år, men det har aldrig blivit att jag köpt nya ridbyxor. Varför och hur kom jag in i detta ämnet? Jo, för ett par dagar sedan nämnde mor min att det var dags att också in lite ny utrustning för ridningen. Troligen för att min lillasyster har funnit tillbaka till kärleken för häst. Men får hon, så får jag! Så är det bara, så nu spanar jag in ett par nya ridbyxor!

Jag är framförallt förälskad i Sonnenreiters olika modeller. Frågan är bara vilken av alla dessa olika färger & modeller man ska välja. Jag har alltid älskat jordnära färger som beige/brunt. Men svart är också ett alternativ. Usch, vad det ska vara svårt med ett simpelt färgval. Det var flera år sedan jag köpte ett par ridbyxor, men då visste jag vad jag ville ha. Nu har jag absolut ingen aning.




Frågan:
Vilken färg har ni på eran ridbyxor? Vilken färg hade ni valt om ni hade fått välja idag? Och vilken färg tycker ni att jag ska ha? Usch, tro mig - detta är svårt. Det hade varit roligt med lite tips! :)



Om islandshästen, i radio!

Datum: 2011-02-21 Tid: 15:30:31 Om mitt hästliv / 1 Kommentarer

[2011-02-21] För 800 år sedan kom hästarna till Island. De som skulle bosätta sig där, tog förmodligen med sig sina bästa djur. Nu är de värdefull exportvara.

Exakt vilken typ av hästar det var är lite oklart, men under århundradena har Islandshästen överlevt under knappa förhållanden i det karga landskapet och utvecklats till en stark och tålig ridhäst. Fortfarande släpps ston, föl och unghästar på fjället på norra Island, en uppväxt som lär fölen att röra sig i oländig terräng.

Lena Näslund har gjort en 20 minuter lång dokumentär om islandshästen och dess historia i Vetandets värld i Sveriges Radio P1, som finns tillgänglig att lyssna på hos Tidningen Ridsport.


Jag har givetvis också lyssnat på den 20 min långa dokumentären. Den kan vara värd att lyssna på. Ursäkta för dåligt med upplägg. Det har varit rätt tufft nu när jag vet om att Blida inte finns kvar i stallet längre. Innerst inne så vet jag om att det var rätt gjort för hennes egna skull.



 

Terminsstart på Hesthaga

Datum: 2011-02-17 Tid: 23:50:43 Dagens ridning / 4 Kommentarer

Ursäkta för sent inlägg! Verkligheten hann ikapp mig idag, så kvällen har mestadels gått åt tankar till finaste Blida. Imorgon kommer att bli en tuff dag. Nåväl, jag ska försöka släppa tankarna för att koncentrera mig på detta inlägget. Tillbaka till det utlovade ämnet.. Dagens ridpass! Idag så red jag en häst vid namn Thoka, en av mina personliga favoriter. Dagens lektion handlade om sits, innerskänkel och innertygel. Eftersom det var terminstart så blev det en liten repetition. Därför red vi övningen nedan, både enskilt och i grupp.

Vi red i en volt med sockerbitar placerade på så sätt att underlätta styrningen, för att koncentera oss på övningens syfte. Övningens syfte var 1) att få hästen böjd med innertyglen 2) att få rätt funktion av innerskänklen. Denna övning har blivit en repris många gånger för mig, så jag kände mig väldigt säker och resultatet blev lovande. Mitt problem var snarare tempot! Thoka har två sätt att reagera på arbete. När hon tycker att det blir för jobbigt så försöker hon "springa ifrån mig" men när hon själv är fokuserad så glömmer hon att hålla hastigheten, och till sist går det väldigt långsamt! Så det var snarare tempoväxlingar jag höll på med, för att försöka hålla gamle Thoka på alerten!


Gilla: Det känns roligt att komma tillbaka till en terminstart, där allting bara "klickar" tillsammans med hästen efter en tids lösgörande arbete. Det är alltid kul när det går bra.
Ogilla: Avstånden på ridbanan! Hur kommer det sig att alltid jag hamnar bakom någon som helt plötsligt saktat ned farten. Och ja, jag vet! *jag måste planera ridningen*

Ridpass på schemat

Datum: 2011-02-17 Tid: 15:35:48 Om mitt hästliv / 2 Kommentarer

Ikväll 18:30 så bär det av till Hesthaga gård & ridskola, för det första ridpasset denna terminen. Efterlängtat! Terminstarten var egentligen förra veckan, men på grund av strömavbrott så ställdes träningen in. Förståligt, det blir så mörkt om kvällarna. Det skulle inte ha varit så roligt att rida på en obelyst ridbana. Men idag ska jag dit. Bilden nedan är länkad till gårdens hemsida, så ni får gärna kika in där om ni är intresserade. För övrigt kan jag berätta att Hesthaga gård & ridskola driver en verksamhet med Islandshästar.
 



Så senare ikväll utlovas ett inlägg om dagens ridning! För övrigt så är jag ledig imorgon, och nästa vecka så är det lov från skolan. Jag vill ha en morgon där jag kan sova ut. Men det får vänta, imorgon vill jag tillbringa hela dagen med Blida! Ett litet farväl med många pussar..



 

Avskedspresent

Datum: 2011-02-16 Tid: 20:47:45 Om mitt hästliv / 2 Kommentarer


Idag var jag på HÖÖKS för att köpa en avskedspresent till Blida, som åker på lördag. Tyvärr är det världens tråkigaste Islandshäst-sortiment som finns där. Men jag är nöjd med köpet. För 79:- så blev Blida en grimma rikare. Jag funderade på att vänta med inköpet tills imorgon, då ISBITEN finns på Hesthaga gård & ridskola. Men jag kunde helt enkelt inte vänta! Här till vänster finns modellen av den grimman jag köpte, länkad till bildkällan såklart.


I övrigt så har jag varit med tjejerna, Kajsa & Malin på Kullagatan och Väla Centra. Det blev bara ett glassinköp till mig, men Kajsa blev ett par skor rikare (we love shoes!) och för Malin blev den en tröja från Gina Tricot.

Ett glatt missförstånd!

Datum: 2011-02-15 Tid: 19:08:42 Om mitt hästliv / 6 Kommentarer

Missförstånd behöver inte alltid vara något dåligt, i detta fallet var det något bra. Blida åkte aldrig förra lördagen, utan då skrevs det bara papper och så vidare. "Min söta flicka" kommer alltså att åka till sitt nya hem den kommande lördagen. För mig var detta glädjande nyheter, eftersom jag nu vant mig vid tanken att hon ska försvinna ur mitt liv. Jag kommer givetvis åka till stallet för ett förväl, och jag hoppas att vädret tillåter att jag tar med mig kameran.
 


Bilden är från en träning, november 2009!
Från vänster: Reynir, Emilie, Blida och slutligen Samanta (jag)..



Mitt veckoschema är bland annat att jag ska till Hööks imorgon. Besöka Blida på onsdag och/eller fredag. Till Hesthaga på torsdag! Är det något speciellt ni vill läsa om? Kommentarer om önskemål godtas gärna!



 

Namnets betydelse

Datum: 2011-02-14 Tid: 16:00:21 Om mitt hästliv / 12 Kommentarer

Islandshästens namn är något som fascinerar många människor. Det har i hundratals år varit tradition på Island att man döper sina hästar efter något som är förknippat med hästen. Detta kan vara allt från utseende, personlighetsdrag, händelse, väder, eller något annat intressant. Och visst kan ingen ha undgått de speciella namnen som Islandshästen bär. Jag har gjort en liten undersökning om de hästarnas namn som finns kring mig. Ursäkta för bild i repris!

Som ovan sagt ursäktar jag bilden i repris; men anledningen till att den bilden kommer upp igen är att jag fick en kommentar om att hennes blick såg väldigt vänlig ut. Det har faktiskt något att göra med hennes namns betydelse. Betydelsen tyder faktiskt på att hon är: blid, snäll.

Namnets betydelse för hästar jag minns;
Peli: Plunta, fickplunta Kria: Rödnäbbad tärna/sjöjungfru Eiríkur: Av namnet Erik Hlöök: Ej hittad betydelse Björk: Björk, även kvinnonamn Blida: Blid, snäll

Detta var bara några hästar som jag lärt känna, som kanske inte har de mest orginella namnen. Jag har givetvis träffat på hästar (som jag inte haft samma relation till dock) som har mycket vanligare namn. Till exempel: Faxi, Blesi, Thóka och Svartur. Det finns väldigt många namn, och vissa kan man till och med ana betydelsen till. Det finns många bra sidor där man kan ta reda på namnbetydelsen till sin Islandshäst. Jag rekommenderar starkt den här: Islandshästnamn!


Hoppas ni uppskattar detta inlägget som handlar om namnets betydelse för Islands-hästen. Jag försöker att köra mitt egna "race" utan att vara tråkigt :)

Fråga: Vad har din häst för betydelse på namnet?

Detta vill jag göra!

Datum: 2011-02-14 Tid: 09:00:00 Om mitt hästliv / 4 Kommentarer

Jag vill arbeta med hästar, det är precis det jag vill göra. Till sommaren, eller möjligtvis när jag har gått klart mitt gymnasieprogram så tänker jag resa utomlands för att ta ett hästjobb. Jag vet om att jag har valt helt fel linje för min dröm (går nämligen pedagogprogrammet) men hästeriet är kanske inte något framtidsjobb som jag alltid kommer att göra. Det är mer en dröm, något som jag vill uppleva för en längre period. Suck, jag vet inte vad jag vill..

Min absolut högsta dröm är att arbeta som hästskötare på Island!Och det har det varit i ett flertal år nu.. Någon dag ska jag komma dit!


 

Andra ställen jag har funderat på är bland annat Tyskland och Spanien. Nu undrar ni kanske varför jag just har haft tanken på Tyskland? Jo, det ska jag förklara. Det är nämligen ett land där det finns väldigt stor populäritet för Islandshästen! Självklart är det ju helst det jag vill arbeta med - på ett eller annat sätt.

Spanien är ett så kallat tredjehandsval. Jag läste någonstans att det bara ska finnas tre Islandshästar där, så dit vill jag inte på grund av min största passion. Utan dit vill jag för att se ett nytt perspektiv på världen, och fortfarande arbeta med hästar. Det hade varit super! Men fortfarande är detta vara ett tredjehandsval.


Hoppas ni gillar inlägget om mina drömmar, och vad jag vill göra innan jag eventuellt fortsätter någon form av vidareutbildning. Är ni intresserade av att läsa mer om mig, och vilket gymnasie-progam jag läser så släng iväg en kommentar.



Dokumentär för hästintresserade

Datum: 2011-02-13 Tid: 22:30:00 Om mitt hästliv / 4 Kommentarer

Jag skulle vilja tipsa er hästintresserade läsare om en väldigt bra dokumentär som handlar om vildhästen vid namn Cloud. Ginger Kathrens har filmat och producerat filmerna om denna hingst sedan dagen han föddes, i maj 1995, vilket har resulterat i ett antal dokumentärer som skildrar hästens naturliga behov och beteendén. En väldigt bra film för den som vill förstå hur en häst faktiskt lever i vildmarken, för att få en bättre syn av vad den vardaliga hästen egentligen kräver.


Ett filmtips för den som vill ha en bättre syn av hästens naturliga liv och beteendé!

I filmen får man följa den isabellfärgade hingsten Cloud från födslen, fram tills han växer upp och blir till en mycket vacker hingst. Filmen utmärker sig verkligen, och är mycket värd att se. Den speglar verkligen hästens beteende i flock, och man får en bättre insyn om både vildhästen och den så kallade vardagliga hästen.


Dokumentärserien finns i tre olika filmer
1. Cloud: Wild Stallion of the Rockies
2. Cloud’s Legacy: The Wild Stallion Return
3. Cloud: Challenge of The Stallions.




Jag är med och tävlar!

Datum: 2011-02-13 Tid: 22:17:29 Allmänt / 0 Kommentarer

Det här som bubblare

Datum: 2011-02-12 Tid: 22:17:36 Allmänt / 1 Kommentarer


Får mig verkligen på superbra humör! Nu har jag placering nummer åtta. Jag har inte fått svar på vad en bubblare egentligen är, men jag tolkar det som något bra. Så nu får ni ett litet lördags-inlägg. Till nästa vecka utlovar jag många, nya intressanta inlägg. Fortsatt trevlig helg till er alla!


Jag är en bubblare! (:

Datum: 2011-02-11 Tid: 19:46:17 Allmänt / 6 Kommentarer



Åh vad roligt! Såg nyss att jag ligger på tionde plats som bubblare i Hästsport på BLOGLOVIN! Vad roligt! Jag är ganska ny bland blogg-världen. Vill någon förklara vad bubblare är för något?




Imorgon åker hon

Datum: 2011-02-11 Tid: 18:54:51 Om mitt hästliv / 4 Kommentarer


Imorgon så åker Blida till sitt nya hem. Tanken var att jag skulle hälsat henne hejdå idag, men jag klarade inte av det. Så eventuellt så går jag dit imorgon innan hon åker iväg.. Hoppas ni inte ser mig som en känslokall människa som inte kan ta ett förväl, men jag tror att det hade blivit för jobbigt att åka dit idag. Det är så mycket att tänka på just nu i mitt liv, och inte nog med det - för då försvinner en god vän ur mitt liv. Söta lilla fina Blida. Det kommer att kännas tomt att komma tillbaka till stallet när hon har försvunnit. Hemskt!


Fick också reda på att vår söta gammal-man Kurre har blivit halt igen. Jag tycker så synd om honom, och nu har han kommit upp i åldern så han behöver promenadridning. Och vi måste "ligga före gräset" som man säger, för att han inte ska gå upp mer i vikt. Han är lite knubbig. Eller ja, lite & lite.

Gångartsanalys av Islandshäst

Datum: 2011-02-10 Tid: 11:00:00 Om mitt hästliv / 11 Kommentarer
[2011-02-06] Tidningen Ridsport gick för några dagar sedan ut med en artikel som handlar om ett forskningprojekt om gångartsanalys av Islandshästen. Forskningsprojektet leds av Veterinärmedicinska fakulteten i Zürich, Schweiz.



Filmen visar korta klipp av hur det ser ut då avancerad utrustning används för mätningar med bland annat 3D-höghastighetskameror.


Projektet mäter hästens rörelser i tölt både utan och med ryttare. Sadeltryck vid ryttarens belastning och vilken inverkan hovställning / skoning har på hästens rörelser. Självklart väntar jag spänt på resultatet av denna forskning!

Bevarat fotografi

Datum: 2011-02-10 Tid: 09:00:00 Om mitt hästliv / 1 Kommentarer



Detta är nog det ända bevarade fotografiet på mig när jag rider Peli. Kvalitén är så hemsk eftersom jag har fotograferat ett utprintat fotografi. På bilden är jag ungefär tretton år gammal. Idag vilar Peli på Trapalanda, hästarnas egna del av himlen..



Jag minns..

Datum: 2011-02-09 Tid: 21:47:29 Om mitt hästliv / 4 Kommentarer

I detta inlägg gör jag en liten presentation i form av bilder på ett antal hästar som på ett eller annat sätt blivit en god vän som jag gradvis lärt mig av. Ursäkta bildkvalitén på vissa bilder.. Somliga har nämligen försvunnit och bara funnits på utprintat fotografi, och resultatet blir därefter tyvärr. Här kommer du att se mina favoriter genom tiderna!

  
  
   

Här presenterades: Guiness, Pepsi, Dodi, Mascot, Kurre, Peli, Kria, Björk och Blida.


Finns det någon av dessa hästar som du vill veta mer om? Släng in en kommentar med hästnamn eller förklaring vilken bild det är, så kommer det att ordnas med nöje! (:


 

Flocken är fostrande

Datum: 2011-02-09 Tid: 08:30:30 Om mitt hästliv / 3 Kommentarer
[2011-02-08] Tidningen Ridsport kom nyligen ut med en artikel som handlar om hur flocken fostras kring medhästar. TV4 Nyheterna Skaraborg har besökt Åse Ericson på islandshästgården utanför Falköping.



Har ni er häst på lösdrift, och vad tycker ni om det alternativet? Om ni har er häst i box, vad tycker ni om de båda alternativen?


På gården jag rider så har unghästar alltid skickas iväg till en lösdrift för att vara där tills det är dags för inridningen Men gården har även en egen lösdrift, vilket är en perfekt lösning för den som vill att sin häst ska ha ett så naturligt liv som möjligt.

Nå, vad tycker ni?

Datum: 2011-02-08 Tid: 11:25:57 Allmänt / 3 Kommentarer

Jag vet inte vart jag ska börja. Men en sak vill jag säga, att jag tycker verkligen att det är underhållande att blogga - och framförallt att få läsa andras bloggar. På en kort period har jag lärt mig vad jag kallar för oskrivna regler inom bloggvärlden, men jag tycker ändå att det finns dålig stämning bland vissa av dessa bloggare. Med detta menar jag inte en missuppfattad kommentar, utan snarare; förmåga till eget intiativ! Jag har märkt att det kommer alltfler efterliknande inlägg, och helt plötsligt så läser man om ett flertal ryttarinnor som går ut med uppgifter om deras rädslor och vad inläggen nu kan tänkas innehålla. Variation tack!

Jag har skaffat mig en söt liten signatur, som ni ser här till höger! Vi får se om den kommer att komma till användning. Också var det en sak till!
Vad vill ni läsa om?



Ännu en vän försvinner..

Datum: 2011-02-07 Tid: 22:26:51 Om mitt hästliv / 0 Kommentarer

Det känns som det bara kommer deprimerande inlägg från mitt håll just nu. Jag har fått ett ledsamt besked, nämligen att en av mina fyrbenta vänner ska säljas. Detta har egentligen inte varit en nyhet för mig då min flicka har varit på försäljning i ett antal månader, men det gick så snabbt. På lördag försvinner hon från mitt liv. Det känns redan tomt.

Jag har varit Blidas vän sedan den dagen hon kom till jorden!
Därför känns det jobbigt att se henne försvinna..

 
Jag har kännt Blida i hela mitt liv, och fått glädjen att se henne växa från föl till unghäst och även fått vara en del av hennes inridning. Det är egentligen inte mer än rätt att Blida flyttas till en familj som kan ge henne den tiden hon kräver. Men det spelar ingen roll, för det gör inte det mindre sorgligt för mig. Jag kommer att hälsa på henne i veckan. Troligen kommer det att bli sista gången jag ser henne, och det känns redan tungt.

bloglovin

Att förlora en vän

Datum: 2011-02-04 Tid: 19:53:19 Om mitt hästliv / 12 Kommentarer
Jag vet hur det är att förlora en bra vän. Jag vet hur det känns när beslutet är tagit om det datum sin vän ska försvinna. Det är ingen upplevelse som jag på något sätt finner poisitivt. Under sorgen så vet man, att det ändå var det rätta. Jag ska berätta om två kära vänner som slutligen tvingats att ta bort, dels på grund av ålderdom och dels på grund av en smärta som aldrig försvann.

Min förste kärlek bland Islandshästvärlden var Peli!
En oförglömlig vän som utvecklade mig till den ryttaren jag är idag.


Peli var min första fodervärdhäst, men också den enda jag haft. Jag var inte mycket mer än elva år när jag för första gången mötte den skimmelfärgade islänningen. Än idag minns jag det som igår. Jag och min familj var på besök
hos några bekanta genom en kusin: dom hade en gård med hästar! Ett gäng
på fem islandshästar, i olika färger och storlekar. Jag kommer ihåg hur Emilie Hansson stolt visade upp sin lyxhäst i alla dess gångarter. Men min blick var
inte riktad ditåt, jag såg på skimmeln i hagen. Peli var hans namn.

&

Min andra kärlek var lyxpromenadshästen, Kria!
Troligen den hästen som jag lärde mig mest av, på gott & ont.


Jag blev äldre på gården med Islandshästar, och när åldern var inne fick jag slutligen hjälpa till med lyxpromonadshästen vid namn Kria. En tuff tjej med mycket karaktär, vilja - men framförallt.. med en sjukdom. Spatt. Jag lärde mig väldigt mycket på hennes rygg: känslighet, vikthjälper och ljud. Men också om samspel, att kunna förstå varandra. Slutligen så fick hennes sjukdom hennes ben väldigt dåliga. Hon stod i hagen som förpensionerad men det fungerade inte. Hon stod i närmare två år. Den 14 april 2010 tog hon bort. Jag grät.


Vill du veta mer om dessa bortgågna hästar?
Vid önskomål kan fler bilder med mer information komma!


bloglovin